Mitt måleri

Mitt måleri

Det började med tecknandet.

Teckna av, att se omgivningen. Fascinationen för strecken, bläcket, pennorna och det jag såg. Tecknandet av staden och husen, av naturen, av skärgården...

Jag fick ett språk för att förstå omgivningen. Ett språk att gestalta den i mina bilder och för min egen förståelse. Och sedan alla färgerna, hur de växer ut och in i varandra. Det är fortfarande de som ger allt liv. Ett språk som jag alltid har glädje av.

Gestaltandet

Språket tillsammans med andra, samtalet där bilderna är en del. Samtalen som blir när jag visar mina bilder leder alltid vidare. Till nya upptäckter, nya gemenskaper. Ett samtal som handlar om målande, motiv och vad det är. Där kommer det fram. Och där spricker det upp. Mot målarnörderiet i teknikerna.

Så här är det....

Pigment, gummi arabicum, vatten och papper. Papper som är tillverkat just för att kunna ta emot färg och vatten så att det sjunker in precis lagom.... sugas upp, sugas in....

En människa, en hand, hjärta & hjärna samt en go´pensel eller vad man har till hands och gott papper!

Pigmenten är personligheter och funkar olika bra med varandra.... Ansamlaren till exempel vill falla ner direkt, samla ihop sig och bilda yta. Kantbitaren däremot strävar utåt med hjälp av ytspänningen och bildar en kontur där vattnet möter torrt papper. Fantastiskt!

När pigmenten får förutsättningar att jobba tillsammans kan det ”sjunga” på pappret....

Och när människan slutar, lyfter penseln, kanske går och lägger sig.... då fortsätter pigment, vatten, luft och papper att skapa! WOW!

Ett slags samtal - en process!

I måleriet med vatten, pigment och papper tvingas jag att ”utrycka och formulera” mig innan det torkar för mycket. Bilden växer fram i ett ”samtal” med pappret där tidsramen begränsas av torkprocessen. Ett samtal som finns kvar i bilden du ser och kanske tilltalas av. Ett samtal som jag gillar och antagligen aldrig blir färdig med.

Motiven skiftar men staden fascinerar mig

Jag jobbar mycket med kameran, plåtar mest hela tiden. Samlar motiv och idéer som jag sen tar fram i ateljén och skapar där mina egna tolkningar av verkligheten. Det är bilder på kranar och terminaler, bilder från Göteborg. Staden har alltid känts hemtam men efter många år på andra håll i världen var den helt annorlunda. Mina minnen var en sak och det jag såg en annan. Jag blev tvungen att undersöka den, måla det jag såg, för att förstå vad som förändrats. För ändrar sig, det gör det hela tiden. Men varje tid har sitt uttryck.

Det är många verkligheter som jag hämtar motiv ifrån. Som jag låter inspirera mig men jag tror mig känna att där finns en röd tråd mellan de olika motiven. Att det handlar om möten på olika sätt. Mötesplatser, möten mellan…, möte med en känsla, kommunikation mellan…

En längtan, en reflektion som blir en bild. Färger former, konturer som när det vill sig riktigt väl, gifter sig med varandra och sjunger…